Stoets dräktighet

När det kommer till hästar och deras dräktighet är detta ett viktigt inslag i en hästuppfödares vardag. Det gäller att ha både koll och kunskap om hästens dräktighet för att inte missa något viktigt moment under tiden.

Den som ansvarar för hästen är också den som beställer så kallad betäckning (insemination) efter det att stoet kommit in i den sexuella perioden, vilket man upptäcker genom att hästen visar återkommande brunster. För att kunna tajma in tidpunkten för betäckning allra bäst bör man ha god koll på sin hästs beteende när det kommer till brunst. Det finns flera olika sätt att betäcka ett sto:

Naturlig betäckning

Om stoet betäcks på så kallad naturlig väg använder man förkortningen B. Det sker antingen genom handbetäckning eller att stoet får befinna sig i hagen tillsammans med hingsten utan att en mänsklig faktor inblandas.

Färsk semin

Den här metoden innebär att semin från en hingst från samma station som det avlande stoet samlas och därefter sker insemination omgående. Just den här metoden brukar nämnas som en av de bästa då den rent generellt har bättre resultat än vid naturlig betäckning. Som förkortning används AI för att förklara denna artficiella typ av betäckning då den sker på den station hingsten hör hemma.

Transportsemin

Precis som begreppet tyder innebär detta att semin från en hingst transporteras till den station där inseminationen ska ske. Semin kyls ner efter det att den samlats och metoden anses lämplig för i stort sett alla hingstar. Här används förkortningen TAI som förklaring till använd metod.

Fryst semin

Den stora fördelen med fryst, samlad semin från en hingst är dess hållbarhet som är längre än andra metoder. Så länge som upp till 20 år kan nedfryst hingstsemin ge dräktningsresultat, så länge som inseminering sker i samband med stoets ägglossning då de frysta spermierna inte klarar av att hålla sig vid liv i äggledaren lika länge som färsk semin. Förkortningen är FAI och procentmässigt brukar man säga att inte mer än cirka 25% av hingstarna är lämpade för denna metod då kvaliteten på sperman bör vara av högsta klass.

Vid dräktighet

En dräktighet varar normalt sett mellan 330 och 340 dagar och det första som sker är att ägget blir befruktat i stoets äggledare, varefter ägget delar sig flera gånger för att slutligen vandra ner i hästens livmoder.

För att undersöka hästens dräktighetsfas kan olika metoder användas där de vanligaste är traditionell ultraljudsundersökning, rektal palpation, blod–eller urinprov.

Ultraljudsdiagnostik

Idag är detta den främsta metoden när det kommer till att undersöka hästars dräktighet och den fungerar från dag 14 i cykeln. Genom ultraljudsdiagnostik följer man fostret och kan dessutom ganska tidigt se om det finns två embryon. Skulle det vara en så kallad tvillingdräktighet är det tyvärr så att ett av embryona oftast dör tidigare än dräktighetens slut.

Rektal paplation

Den här metoden innebär att en veterinär genom att föra in handen i stoets ändtarm kan känna på livmodern och avgöra dräktighetsstatus. Är stoet dräktigt drar livmodern ihop sig istället för att vara mjuk som i vanligt skede.

Blodprov

Man tar antingen prov på hästens eCG-halt eller östronsulfat. De bägge anses vara väldigt säkert och kan utföras av annan involverad än nödvändigtvis veterinären. Fördelen med test av östronsulfathalten är att detta utsöndras från fostret vilket i sin tur innebär att ett svar med positivt resultat även betyder att fostret är vid liv.

Det finns alltid risker med en dräktighet och se därför till att alltid rådgöra med veterinären om du har ett dräktigt sto.